Jaha, ett litet inlägg innan sista flykten innan verkligheten är tillbaka igen! En vecka på all-inclusive väntar nu och lättare utmaningar kan man ju stå inför när man försöker gå ned i vikt. Jag är ju lite av en rutinälskare, antagligen för att jag tycker det är lättare att äta och träna bra när man har barnen på dagis, gör matlåda, har sina tider och kan planera bättre.

Semestern har inte varit en perfekt period för mig att hålla bra matvanor och jag ser inte det som ett stort misslyckande faktiskt. Man kan ju mogna på andra sätt också när det gäller att kunna gå ned i vikt och jag har tänkt mycket kring mitt beteende och andra saker som har med vikt och viktnedgång att göra, planerat mycket kring hur jag ska träna och äta för att kunna få igång min viktnedgång ordentligt nu.

Det känns bra helt enkelt, jag vill och jag känner att den här gången kommer det att fungera.

Sen har jag ju fortfarande inte någon våg och det är lite irriterande. Inte så kul att väga sig för första gången efter en all-inclusive vecka måste jag säga, men men... Jag har ju tänkt att jag ska göra vettiga val o.s.v., men visst vill jag kunna dricka några drinkar och något glas vin och inte vara för strikt. Men om jag säger så här då... Jag skulle utan några problem kunna gå upp 5-6 kg på en all-inclusive vecka. Om jag har som mål att väga samma när jag kommer hem som i början av augusti så känner jag att jag klarat min semester helt ok. Det kunde gått bättre men det har varit marigt att få till det med den typ av semester vi har haft och där jag inte kunnat välja helt och hållet vad jag ska äta varje dag. Plus att det har varit mycket grillkvällar, fester, middagar och sånt och jag har inte varit så hård med vad jag ätit varje gång. Jag har gjort bättre val än jag brukar men inte så bra som jag skulle kunnat.

En stor del i det här, den största för mig och personer som har mitt problem med man är rätt mycket antingen-eller och lätt ramlar in i ett beteende där man ömsom nästan svälter sig och ömsom "unnar sig" och överäter, är ju just balans. Ett av mina stora problem när jag ska gå ned i vikt har ju alltid varit att jag blir superstrikt och kör stenhårt för att sen ramla tillbaka.
Det är ju det som är huvudsyftet med den här bloggen också, att ventilera tankar och reflektioner kring beteendet man har när man ska gå ned i vikt, den mer psykologiska delen av viktminskning.

Den tror jag att jag har kommit långt med under den här perioden jag bloggat faktiskt och det är egentligen en större vinst än själva viktminskningen.

Allting känns annorlunda och det är så skönt att ha förstått saker om sig själv, inte döma sig själv för hårt, prata och bolla med andra som känner igen saker som jag kanske skämts mycket för o.s.v Innan har jag bara känt mig misslyckad och inte reflekterat så mycket mer kring det. Jag har tänkt mycket i att "unnar mig" och ofta har jag känt att "det är ju ändå kört" så då skiter jag i vad jag äter. Sen har jag ju varvat detta med perioder då jag känt mig "duktig" och inte "unnat mig" något, varit superstrikt med dieten jag för tillfället följer och tränat hårt. Jag har nog alltid varit mer eller mindre hungrig under de här perioderna och det har varit en hård kamp att hoppa över sånt jag tycker om men som varit "förbjudet" för mig. Och det har ju aldrig lyckats. Jag har gått ned 10 kg, 20 kg och sen har jag av en eller annan anledning tappat motivationen och "trillat dit", och sakta (och ibland fort!) men säkert gått upp allt och lite till igen.

Så sammanfattningsvis, även om bloggen varit igång i två månader när jag kommer hem, även om jag haft semester och inte haft viktminskningen som första och största fokus, så har jag tagit 100 steg i rätt riktning! Så känns det faktiskt. Jag känner mig inte misslyckad, jag känner inte att sommaren var skit för att jag inte gått ned massa i vikt eller så.

Jag har varit ganska lagom den här sommaren! Jag har tränat bra, ätit helt ok med en del undantag och främst av allt, jag har inte hoppat mellan bantning och överätning som jag alltid tidigare gjort. Jag har mer bara levt på och känt mig för och försökt reflektera och tänka efter när det gäller mat och beteendet kring det.

Det är bra. Det är en bra start för att gå vidare och faktiskt känna att nu ska jag implementera mina nya insikter i vardagen även när det är jobb, hämtning och lämning på dagis, stress och tider att passa. Jag tror det kommer gå skitbra! Ni hänger väl med?

Hur har ni andra haft det i sommar? Vad har varit lätt/svårt med att ha semester just när det gäller vikten?

Har ju ingen våg här och lika bra är väl det kanske, haha... Nä men det har väl gått hyfsat att ha semester, två superkalasfester ställde till det lite plus att det är svårt att välja rätt när man är bortbjuden hela tiden. Men jag känner mig hyfsat i fas ändå faktiskt. När jag kommer hem från semester nr 1 hinner jag bara tvätta och packa innan jag drar iväg på semester nr 2, en all-inclusive med allt vad det innebär.

En all-inclusive skulle ju kunna bli en extremt stor utmaning för en person som jag, som alltid varit antingen eller. Mitt gamla jag skulle gå igång och känna att "ja men då passar jag på och så börjar jag om när jag kommer hem", och så skulle jag då "unna mig" allt som fanns att tillgå i onyttigheter.

Men jag vill inte göra så längre, jag har ju kommit ifrån det där, så nu ser jag en all-inclusive som en otroligt stor möjlighet istället. Jag kan ju välja och vraka bland ALLT, inte bara allt onyttigt som kanske lockar, utan jag kan sätta ihop perfekta måltider ur mitt behov!

Och faktum är att jag nu under semestern då det blev lite slarv här och var då det var fest och vi var bortbjudna etc, så kände jag bara att det kändes så FEL. Jag VILL äta bra, jag vill känna sådär att det känns lätt i kroppen, bra i magen och jag vill känna att jag är hälsosam.

Ni som skrivit kommentarer, jag ska försöka att gå in och svara på dem under veckan. Jag har ju inte täckning på trådlösa bredbandet där vi är så man får åka iväg och kolla mail etc då och då bara, och då kan jag inte sitta så länge och skriva. Men jag har läst dem och ser fram emot att svara på hur jag ska ta nästa steg (bra fråga som jag ska tänka mycket på innan jag svarar), vilket jag ju vill nu eftersom jag har haft en tendens att ta två steg fram och tre tillbaka.

Ni som läser här som har gått ned i vikt, hur har ni tänkt kring att komma vidare när man sitter lite fast eller ska ta nästa steg? Vi är ju fler som har lite svårt och som går ned och upp och ned och upp. Har ni några tips och tricks att dela med er av till oss som inte kommit så långt än?

Jag är så grymt motiverad att gå ned, jag och min tjocka kropp ska separera och det känns jäkligt bra faktiskt. Jag har inte den minsta lilla gnutta separationsångest faktiskt :). Men 45 kg är ju mycket och det kommer bli många, långa uppdateringar här framöver. Fast nu har jag ju bara 43,8 kg kvar om jag inte gått upp eller ned något under semestern, det är ju mindre än 45 faktiskt!

Nu måste jag lämna ifrån mig datorn. Glöm inte att skriva något kring frågan lite längre upp, jag svarar och godkänner alla kommentarer så fort jag har tillgång till internet igen!

Skriver från mobilen så det blir en kort rapport från bilen . Vikten är på väg åt rätt håll igen, minus 1,7 från förra veckan. Nu skaa jag ha semester:)