Emma

29 juni 2011 22:49

Jag tycker du har ett suveränt mål och jag tror det är bra att blogga om det för då blir det lite mer verkligt eller hur jag ska säga.
Jag har försökt så många ggr att göra det du gör nu. Äta rätt utan diet och att röra på mig. Men på ngt vis så kommer alltid vardagen emellan. Plötsligt så står jag där utan att ha tränat på tre veckor, trots att jag vill så hittar jag inte tiden. Eller så sitter jag där i soffan och småäter för att jag har tråkigt. Eller så är det bara helt vanlig slentrian som jag gör som jag alltid har gjort. Hur gör du för att inte hamna där?
Jag hoppas så att du kommer lyckas!
Kram och lycka till!

Underbara Jag

30 juni 2011 13:53

Tack igen Emma!

Ja du, vi får väl se om jag lyckas... Det här är första gången under alla 25 år jag har räknat kaloier, bantat, gått på diet etc som jag försöker gå ned i vikt utan förbud och restriktioner så det är jättesvårt att säga hur det kommer att gå nu.
Men på något sätt så har jag bestämt mig ändå. Jag känner så starkt att jag vill bryta det här mönstret NU, för jag vill hitta ett sätt att leva och må bra i vardagen utan att alla tankar kring vad jag får äta och inte får äta tar över. Om du bara visste hur många tusentals timmar jag lagt ned på att tänka på allt jag inte får äta! Och allt det gör med mig är att jag känner mig tyngd av det, det är tråkigt och jag får för varje dag som går större och större sug efter "förbjudna saker".

Jag hoppas att kunna inspirera dig och ge dig tips om jag hittar saker jag känner hjälper till att tänka rätt och inte ramla tillbaka i gamla dåliga vanor. För det är mycket det det är. Dåliga vanor.

Häng kvar och tänk efter så mycket du kan i vardagen, låt dig inte dras med i dina gamla vanor utan bryt dem på något sätt, det tror jag är en bra start!
Kram

binis

29 juni 2011 17:10

jag vet precis hur du menar frågan är då hur tar man sig ur detdär med att bara för att jag tjuvtog en liten bit choklad så har jag misslyckats så kan jag lika gärna vräka i mig det andra onyttiga och feta som är hemma också,,,

Underbara Jag

29 juni 2011 20:33

Ja det är ju det som är den verkliga utmaningen för så många av oss. Vi vet hur man går ned i vikt rent kunskapmässigt, ofta kan ju överviktiga personer varenda kaloritabell, GI-tabell etc men lyckas ändå inte gå ned i vikt på ett varaktigt och hållbart sätt.
Och så många har det här beteendet, så otroligt många jag pratat med!
Och sen har vi ju skamkänslorna som kommer som ett brev på posten efteråt, skuldkänslorna och känslan av att misslyckats.

Jag kör hårt med att TÄNKA, TÄNKA, TÄNKA nu. Jag har tränat på det här under ca 1½ år och det är det absolut enda som har fungerat för mig. Och jag har ändå fallit tillbaka så många gånger, fått tänka om och fundera på varför jag inte unnar mig att lyckas, varför jag inte känner att jag är starkare än alla chokladsug i världen och att jag är värd att få känna att jag klarar det!

Men jag har ett trick som jag kör med superofta. Det låter säkert fånigt, men om jag t.ex står på ett café och ska fika och lockas att köpa en superstor muffins/semla/cookie eller något så tänker jag "Ok, jag köper ingen nu utan jag börjar med en kaffe latte (eller vad det nu är jag ska dricka). Om jag sedan fortfarande är supersugen på en semla så får jag fundera igen."
Ofta så försvinner suget och jag känner att det funkar ju skitbra att bara dricka en kaffe eller något annat, man behöver inte äta något till bara för att det skulle vara gott. Försvinner det inte har jag några få gånger köpt något litet bara för att få känna att jag faktiskt KAN, att jag inte behöver köpa det största som finns och att det är ok att köpa något ibland.
Men ofta tror jag att vi är för snabba att ge efter för att man är sugen på något, man hinner ju knappt tänka ibland innan man har både köpt och ätit upp något som man faktiskt egentligen inte alls behövde.

Samma sak kan jag göra om jag är sugen på något hemma, jag kan tänka att "ok men jag tar ett äpple/en promenad/borstar tänderna och så känner jag efter igen om 20 minuter"

Bara att skjuta upp det sådär en stund så hinner det värsta suget lägga sig och man minskar risken att överäta med hur mycket som helst!

Hoppas något av det fungerar på dig också och att det hjälper dig att bryta det där tankemönstret! Du är ju värd att känna att du kan lyckas!
Kram

smalin

27 juni 2011 19:25

Hur ska jag tänka när jag väl börjat äta så det inte blir "överätning"?

Underbara Jag

27 juni 2011 22:00

Det jag har gjort under det senaste året, som varit mitt genombrottsår när det gäller att förstå mitt ätbeteende är ganska enkla men ändå svåra tips.

Det enkla är själva tricket eller vad man ska säga. Tänk efter före!
Och då menar jag inte att man ska tänka en två minuter och sen ge upp och börja hugga in, utan verkligen tänka efter. Gå ifrån stället där du vet att det du är sugen på finns. Är du i en affär så gå ut en stund. Är du utanför grillen så gå iväg en bit.

Sen är det bara att resonera med sig själv eller hur jag ska säga.
Tänk t.ex "ok, jag är supersugen på pizza. Kan det vara för att jag inte har ätit på flera timmar och är hungrig helt enkelt?"

Sen är det ett bra trick att tänka "ok, men jag äter den här smörgåsen med ett glas mjölk först" om man är sugen på t.ex godis, och sen får man resonera med sig själv igen efter det. Ok, är jag fortfarande jättesugen på chokladbiten/godispåsen.

Det låter så flummigt när jag försöker förklara, jag ska skriva om detta i veckan och hoppas att jag klarar ut lite hur jag tänker då. För det funkar faktiskt och du kommer att känna att du besegrat begäret.

Och du, straffa dig inte med mer mat om du äter för mycket (som jag alltid gjort tidigare då jag känt att det ändå är "kört"). Ta en paus och gå därifrån. Gå upp från soffan, gå och borsta tänderna eller gå ut genom dörren eller ring ett samtal. Gör bara något annat när du känner att du närmar dig läget att du känner "skitsamma".

Men jag kommer att återkomma till ämnet överätning många, många gånger då det är ett stort problem för många och ett enormt problem för självkänslan. Man känner sig ju inte toppen efter att ha vräkt i sig allt möjligt utan att man knappt hann känna efter hur det smakade, eller hur?

Stor kram till dig och hoppas du hänger kvar här

Emma

27 juni 2011 19:51

Hur kom du fram till att du vill gå ner just 45 kg?

Underbara Jag

27 juni 2011 21:52

Jag satte det som mål av två olika anledningar, fast sen vet jag inte om det blir just 75 eftersom det var ett tag sen jag vägde så lite så jag vet inte hur jag kommer att se ut när jag börjar närma mig målvikt.

Men anledningarna är
1. Jag ska göra en bröstförminskning. För att få göra det ska man ha ett BMI på 25 högst. Det blir 80 kg för mig och jag känner att ett BMI runt 23-25 skulle kännas bra för mig.

Sen har jag grymt lätt att lägga på mig muskler och har alltid varit rätt storväxt eller hur jag ska säga, så jag kanske stannar runt 80 kg.
Men jag vill väga runt 75 och kände att jag ville sätta ett högt mål också!