Jag tjuvstartar idag min blogg som ska heta från 120 till 75 kilo utan diet. På sätt och vis är det väl inte sant, man kan väl se alla försök att lägga om sin kost som en slags diet. Det jag menar är att jag inte ska följa GI, LCHF, Viktväktarna, Itrim, Cambridge, äggdiet, grapefruktdiet eller något annat av alla de otaliga sätt jag provat genom åren. Det finns nog knappt en diet jag inte provat så här långt...

Vad har jag då lärt mig under de här åren? Ja, för min del funkar inte dieter så jag har förstått att för mig så klämmer skon någon annanstans. Eller jo, dieter fungerar, i princip har jag kunnat gå ned rätt mycket med flera olika dieter. Jag har tappat vikt med:

LCHF (någonstans kring 5-6 kg sen gav jag upp för jag mådde så otroligt illa)

Viktväktarna (som mest 21 kg faktiskt)

Enbart träning (ca 15-20 kg)

Enbart stress (ca 10 kg)

Ätstörningar (ca 15 kg)

Det var bara ett litet urval, jag har också testat att leva på pulversoppor, någon slags kålsoppa, bara frukt och lite annat. Det alla dieterna jag provat har gemensamt är att jag gått upp alltihop och lite till efteråt. Från att i 18-årsåldern haft sådär 15-20 kg för mycket att släpa runt på har jag nu ca 45 kg för mycket. Så jäkla onödigt!

När jag nu, som rätt nybliven 38-åring ser tillbaka på mitt bantarliv så har jag äntligen någon slags fri sikt. Det har jag aldrig haft förut. Jag har haft en mycket skymd sikt när det gäller mig själv, vikt, mat och bantande. Jag har ju bantat i nästan 25 år efter min rätt tidiga debut i 12-13-årsåldern och jag har hela tiden blivit mer och mer överviktig. Om jag fått hjälp att hitta rätt väg från början så hade jag antagligen varit normalviktig hela mitt vuxna liv, det känner jag mig rätt säker på.

Grejen är att jag faktiskt älskar nyttig mat och jag älskar att träna, helst hårt och mycket! Jag borde inte vara överviktig sett till det.

Mitt problem är att jag är överviktig i hjärnan. Jag ska förklara det under den närmsta tiden och jag är helt övertygad om att flera av er som läser den här bloggen kommer att känna igen er.

Det här är en insikt som det tagit mig ca 2 år att verkligen få grepp om, och jag har verkligen ansträngt mig för att titta tillbaka i tiden, se mönster hos mig själv, försöka komma ihåg hur jag känt och tänkt kring mat och ätande, kring skam och skuldkänslor, kring hur jag själv sett på mig och hur jag tror att andra sett på mig.

Även ni som inte kämpat mot övervikt en stor del av ert liv kan ha utbyte av att ta del av som kommer att diskuteras här.

Så, bloggen utformning tänker jag mig tvådelad. Dels kommer ni få följa mig och min viktresa mentalt, där jag tänker tillbaka och försöker förmedla sånt jag lärt mig under alla de här åren. Dels kommer jag att publicera vad jag äter varje dag, hur jag tränar och hur det går med vikten.

Självklart kommer det att bli foton från varje vecka också. Bloggen är ju en utmaning för mig själv också, inte bara ett sätt att dela med mig av det jag gör. Genom att skriva upp och se vad jag gör tror jag att jag kommer att lyckas den här gången. Det är ett genomtänkt och övertänkt beslut att starta den här bloggen och jag tror på mig själv den här gången!

Imorgon kör jag igång, då kommer jag också publicera bilderna på hur jag ser ut nu i starten, 120 kg tung.

Puss så länge!

 

Tirja

27 juni 2011 15:16

Hej! Jag vill bara tipsa dig om att man kan gå ner bra i vikt bara genom att hålla koll på kalorierna man äter :) Dvs ingen diet bara koll!http://www.matdagboken.se är en bra sida, där kan man lägga in allt man äter på en dag och får hjälp att hålla koll!

Kommer följa din blogg! Håller själv på att gå ner i vikt, men är så otålig så jag kör på en cambridgkur nu för att tappa lite snabbt, men kommer sen använda mig av matdagboken för att hålla koll så jag inte går upp det jag gick ner igen!
(har tappat ca 5 kg med hjälp av den sidan hittills, men som sagt är lite otålig)

Kram

http://tirja.blogg.se

Underbara Jag

27 juni 2011 18:13

Hej!

Ja det är väl liksom det jag gör på sätt och vis förutom att jag inte vill räkna någonting, inte kalorier, fett, kolhydrater eller points eller något alls.
Jag låter som en riktig tjurkärring hör jag ;-).
Nä men jag är så innerligt trött på att räkna, mäta och väga, planera och hålla på. Jag vill bara äta vanlig mat och ha ett liv där jag inte behöver hålla på med massa runtomkring. Det blir liksom för mycket för mig, jag orkar inte hålla på och ledsnar och så skiter det sig.

Jag hoppas och tror att jag ska kunna klara detta utan kaloriräknare, men jag tackar allra ödmjukast för ditt tips om jag känner att jag behöver få lite koll på hur mycket jag egentligen får i mig.

Jag brukade ofta också köra någon soppkur eller pulverdiet i början när jag ville gå ned vikt tidigare. Det kändes som att jag behövde kicken då. Nu får jag en extra kick av att dela med mig av min historia och min framtid och jag hoppas det räcker. Det känns bra i allafall.

Tack för ditt inlägg och stort lycka till med viktresan!
Kram

 

Tirja

27 juni 2011 23:08

Ah det förstår jag verkligen ^^ Jag orkar inte mäta och väga så mycket, jag chansar lite, man har ju ändå ett litet hum om hur mycket det är ungefär!
Haha nej surkärring behöver du inte känna (tro att) du låter som ^^ Förstår ju precis vad du menar och tycker du är grymt duktig som verkligen går in för att bevisa att det går!

Jag är så otålig och får inte alls dom resultat jag vill när jag bara håller koll på vad jag äter och motionerar, faller alldeles för lätt för frestelserna ^^

Jag hoppas din resa kommer gå super bra :D Kommer följa dig hela vägen!

Tack ^^ jag hoppas på det jag med! :) Men jag tror det kommer gå bra, jag vet ju vad jag gett mig in på!

Kram

http://tirja.blogg.se

Underbara Jag

28 juni 2011 07:33

Jag vet precis vad du menar och otålighet har varit ett stort problem för mig också. Jag vet inte hur många mål jag satt upp i stil med att jag ska gå ned 10 kg på 5 veckor eller något liknande. Eller 30 kg på två månader med världens ambitiösaste träningsprogram och typ 1200 kcal per dag.

Och så ja, det slutar alltid med att jag går ned en del, går runt och är sur och skithungrig och det känns som att jag plågar mig själv och jag ledsnar.

Jag vet att pulverdieter och sånt passar en del personer superbra och det är ju tur att det finns olika sätt.

Ja du, jag verkligen längtar till att börja se resultat och jag känner mig faktiskt säker på att det här kommer att fungera!

Kul att du är med och tack för dina kommentarer så här långt!
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjoho och godmorgon!   Så jävla (förlåt) glad är jag för jag fick ett rejält minus på vågen igår:-5,5 kg! Det hade jag ju inte väntat mig alltså! Fattar ni att jag tappat 15 kg på 6 veckor, det känns ju helt sjukt faktiskt   . Konstigt bara att j...

Ja här kommer då de första före-efter-bilderna. Jag tycker inte själv att det syns så himla stor skillnad... Eller lite grann ser jag ju men jag tycker det är svårt. Var snälla och bortse från min väldigt gamla och slitna bh som inte direkt fyller ...

Och det känns fasiken läskigt alltså. Men jag har jättesvårt att se själv om det har hänt något rent fysiskt så kanske är det bra också. Jag hoppas att jag ska ha tappat runt 4 kg den här gången. Jag har tränat på rätt så bra, så mycket som jag ork...

Fy bubblan, bara för att jag skrev att det känns som det faktiskt går bra utan några större problem igår så har jag såklart haft en sån där överjävlig dag idag då allt känns jobbigt. Alltså, jag vill inte gnälla och jag vet att det är värt det och ...

Fy bubblan, bara för att jag skrev att det känns som det faktiskt går bra utan några större problem igår så har jag såklart haft en sån där överjävlig dag idag då allt känns jobbigt. Alltså, jag vill inte gnälla och jag vet att det är värt det och ...