En sak jag tänkt på senare år när jag gått med mina funderingar kring vikt och varför jag inte klarat att tappa de här kilona jag vill bli av med är varför jag hittat så mycket ursäkter till att skjuta upp eller ta en paus från viktminskningen. För mig blir det ytterligare ett bevis på att mat och överätning har starka känslomässiga kopplingar och att "gå på diet" på något sätt är frikopplat från resten av ens liv. Är ni med?

Jag har hängt mycket på Viktklubb (www.viktklubb.se) de senaste två åren och jag gillar verkligen deras upplägg. Att kunna snacka med andra som brottas med samma problem som man själv ger en massa bra insikter och funderingar. Att få höra sina egna, ibland rätt klena, ursäkter till varför inget händer på vågen från någon annan blir en verklig ögonöppnare!

Man kanske har en pissig vecka på jobbet, jobbar sent och hinner inte äta middag (så man slänger i sig något på väg hem då man är vrålhungrig), man kanske pluggar och inte har möjlighet att förvara en matlåda någonstans (och det finns bara mackor o.dyl att köpa på campus), man kanske är olyckligt kär, har blivit dumpad, har varit sjuk... Ursäkterna är ju oändligt många alltså. Och ja, jag har använt dem allihop själv så jag vet  .

Men jag följde en tråd där vi var kanske 30 stycken och jag hängde väl i den i ett halvår och nästan ingen gick ned någonting! Trots goda ambitioner och allt. I princip alla som var med och skrev gick ned två och upp två, ned tre och upp fyra, ja ni förstår. Precis som jag.

Jag har verkligen tänkt mycket på det här och nu undrar jag:

När är det perfekta läget att gå ned i vikt?

- när man inte är olyckligt kär/nykär/kär öht?

- när man är i total balans med allt annat i livet?

- när det inte är stressigt på jobbet eller i privatlivet?
- när barnen är friska och partnern snäll och förstående varenda sekund av dagen?

- när man är utvilad, rik och lycklig?

Eller... När man faktiskt förstått att viktminskning är en process som är en del av livet, inte en fas som man kan separera från allt annat.

Jag menar så här:

Jag känner att min viktminskning den här gången ska vara en naturlig del av mitt liv. Om något går mig emot, om jag är skittrött, osams med min man, barnen är sjuka och katten har dött så är det såklart skitjobbigt. Men varför skulle det vara en ursäkt för att proppa i mig sånt jag blir tjock av? Det blir jag ju knappast lycklig av? Snarare blir allting mer jobbigt!

Om jag då istället tänker att "ok, det är en pissig vecka men jag har i allafall gått tre promenader och ätit bra mat" så borde det ge mig en större boost än om jag tänker "skitsamma, allt är ändå piss så jag kan lika gärna äta vad jag vill och så fortsätter jag med dieten sen när allt känns lättare".

Livet är inte lätt. Det kommer aldrig att vara bara lätt oavsett om du försöker gå ned i vikt eller inte. Saker händer, sånt du inte kan påverka händer titt som tätt och ofta finns det inget du kan göra åt det. Men du kan förändra ditt sätt att tänka kring mat i de här situationerna. Du behöver inte känna att de här jobbiga sakerna ska påverka dina matval. Jag tror det blir lättare om man inte känner att man "går på diet", för då är matvalen mer en del av allt, av livet. En diet för mig är lättare att känna att man behöver en paus ifrån och jag har hört det tusentals gånger från mig själv och andra.

"Jag behöver en paus från LCHF/Viktväktarna/pulversopporna nu för det är så jäkla stressigt på jobbet eller vi har precis köpt hund/hus/båt och jag hinner inte riktigt hålla på med dieter nu."

Om "dieten" är en naturlig del av ditt sätt att leva behöver du ju inte ta en paus ifrån den, eller hur?

 

Maria

28 juni 2011 18:47

"Om jag då istället tänker att "ok, det är en pissig vecka men jag har i allafall gått tre promenader och ätit bra mat" så borde det ge mig en större boost..."

En sån klockren tanke! Det blev så plötsligt så klart vilken som är den "rätta" vägen att gå när det är tungt :) Tack för de kloka orden!

Underbara Jag

28 juni 2011 19:33

Ja men egentligen så är det ju rätt enkelt. Men sen är det ju svårt som fasen ändå ibland och det är ju för att det inte är enkelt att vara människa och utsatt för alla prövningar och frestelser och allt annat som är livet.

Men visst vill man egentligen vara en sån som inte bara ger upp? Som accepterar att livet är tungt ibland utan att man för den sakens skull måste bestraffa sig dubbelt upp genom att lägga massa skuldkänslor på sig själv och tynga ned sig med massa förebråelser och negativa tankar.

Men visst finns det alternativa vägar när det är tungt i allafall!
Kram

 

Anna

29 juni 2011 07:52

Jag har också använt alla ursäkter som finns.

Jag gillar viktklubb eftersom om man verkligen skriver in ALLT man äter får väldigt svart på vitt hur mycket man faktiskt stopper i sig och det känns dessutom JÄVLIGT bra när man tränat skriver in det och SER att man gjort av med kalorier.

Lycka till på din resa!

Underbara Jag

29 juni 2011 14:52

Jag håller med och jag har lärt mig otroligt mycket genom viktklubb. Om jag märker att det stannar av min viktminskning har jag tänkt gå tillbaka och väga och mäta och räkna kalorier, men just nu känner jag att fått ganska bra koll på ungefär hur mycket och av vad jag kan äta.
Jag vill iaf prova att inte räkna utan bara känna mig för och se hur det går, jag är rätt less på att räkna kalorier efter typ 20 års räknande ;)

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjoho och godmorgon!   Så jävla (förlåt) glad är jag för jag fick ett rejält minus på vågen igår:-5,5 kg! Det hade jag ju inte väntat mig alltså! Fattar ni att jag tappat 15 kg på 6 veckor, det känns ju helt sjukt faktiskt   . Konstigt bara att j...

Ja här kommer då de första före-efter-bilderna. Jag tycker inte själv att det syns så himla stor skillnad... Eller lite grann ser jag ju men jag tycker det är svårt. Var snälla och bortse från min väldigt gamla och slitna bh som inte direkt fyller ...

Och det känns fasiken läskigt alltså. Men jag har jättesvårt att se själv om det har hänt något rent fysiskt så kanske är det bra också. Jag hoppas att jag ska ha tappat runt 4 kg den här gången. Jag har tränat på rätt så bra, så mycket som jag ork...

Fy bubblan, bara för att jag skrev att det känns som det faktiskt går bra utan några större problem igår så har jag såklart haft en sån där överjävlig dag idag då allt känns jobbigt. Alltså, jag vill inte gnälla och jag vet att det är värt det och ...

Fy bubblan, bara för att jag skrev att det känns som det faktiskt går bra utan några större problem igår så har jag såklart haft en sån där överjävlig dag idag då allt känns jobbigt. Alltså, jag vill inte gnälla och jag vet att det är värt det och ...