Jaha, då var sommaren slut och jag ska börja blogga igen. En nystart kanske man kan kalla det och tyvärr så blir det en nystart även för viktnedgången för mig. Viktmässigt är det en nystart, tankemässigt är det inte det på samma sätt men det har inte gått så bra som jag velat under sommaren.

En kortare summering följer här, både plus och minus, svårigheter och vad som känts bra.

Det stora minuset är ju att jag inte gått ned så mycket i vikt som jag velat. Det beror på en enda sak. Jag har ätit för mycket och för onyttigt ;-). Jag skulle kunna snurra in mig i ett längre resonmang men det sparar jag till senare. Självklart har mina tankar och känslor kring vad och när och hur jag ska äta spelat in och eftersom den mentala processen är den här bloggens huvudsyfte så kommer jag skriva om det också sen.

Men just nu så blir den kortare sammanfattningen att jag SLARVADE massor. Det var inte så att jag "råkade" äta för mycket utan jag valde faktiskt att göra det.

Och nu kommer jag till det som ändå känns bra i det negativa...

Någon gång nu under augusti kände jag att jag inte hade tillräcklig motivation för att dra igång hela den här viktminskningsprocessen under sommaren, det blev för mycket på en gång. Jag VET hur man äter, jag VET hur man rör sig och jag behöver få in det i mitt livspussel så att det fungerar varje dag. Det var så jäkla svårt när det var sommar, fester, inga rutiner, barnen var hemma hela perioden och behövde lunch, mellis etc, det var pannkakor till badstranden, glass då och då, några glas vin här och där mer än det är annars, grillfester, semester med all-inclusive och gud vet allt.

Det var helt enkelt för många variabler som gjorde det skitsvårt att börja den här långa resan just under sommaren. För mig ska jag säga, någon annan hade kanske klarat det bättre eller lika bra som att börja nu när det är vardag och rutiner. Men jag är sån, jag behöver lite rutiner sådär i början för att känna in och komma igång.

Nästa sommar, om jag inte är klar då (vilket jag verkligen inte räknar med att vara), så kommer det vara helt annorlunda. Då har jag ju kört ett tag, har rutiner som fungerar och är på väg liksom. Det blir en annan grej för mig.

Men som sagt, det här är jag.

Det jag gjorde var istället att jag bestämde mig för att fortsätta träna och att jag skulle hålla koll på vågen så att jag inte gick upp något, vilket jag annars alltid gör under sommaren eller perioder då jag inte är superstrikt.

För er som inte har läst från början på bloggen så har jag varvat perioder av viktnedgång med perioder av viktuppgång och år efter år gått upp och ned och egentligen har det bara varit samma kilon.

Så då kände jag att det här blev en kompromiss på något sätt. Jag "gav upp" min viktnedgång men det skulle INTE få betyda att jag hamnade i en "unna-mig" period då jag gick upp. En jäkligt svår grej för mig för det har jag nog aldrig klarat förut!!! Det har varit antingen eller liksom...

Så ok, det klarade jag faktiskt och det kändes bra. Jag fortsatte träna hela sommaren och nu idag står jag igen på 120 kg.

Men nu är jag riktigt jäkla less på min vikt. Jag var ute och sprang igår och det var så jäkla tungt. Jag flåsade som en gris alltså och idag har jag världens träningsvärk. Jag vill inte känna mig såhär.

Men jag är jätteglad för min mentala framgång eller vad jag ska kalla det, det är jag faktiskt. Mitt gamla jag hade känt mig misslyckad, som att "då kan jag ju lika gärna skita i alltihop" och på köpet gått upp 5-6 kg, minst! Men det har jag inte. Jag kommer antagligen ha såna här perioder igen, saker händer i livet och man kan inte leva som man exakt önskar jämt. MEN, man kan välja att försöka stå still då istället, kanske äta lite mindre om man inte kan träna under en period eller som jag, fortsätta träna trots att jag kände att jag inte åt på ett sätt som skulle göra att jag gick ned i vikt på det sätt jag ville.

Vad tänker ni när ni läser det här? Är ni besvikna på mig och mitt sommarresultat? Hur har det gått för er? Förstår ni vad jag menar när jag skriver att det ändå är en slags framgång för mig? (det låter säkert helt sjukt för vissa, hur kan det vara en framgång att inte gå ned ett gram under flera månader liksom...;-))

Bombardera mig med era kloka tankar och funderingar och synpunkter!