Jaha, fyra dagar har gått och jag har "BARA" åttio kvar på måltidsersättning ;-). Nämen det går faktiskt bra.
Jag var och köpte lite soppor av en kompis som kört med Itrim och hon var så nöjd så det känns jättebra. Hennes kompis som nyss hade kört sina 12 veckor hade gått ned i snitt två kg i veckan och tydligen inte gått upp nu under upptrappningen heller så det känns jäkligt bra.

Men första dagarna var rätt tuffa faktiskt. Jag var väldigt hungrig. Det jobbigaste var att komma hem och maken stod och lagade mat och allt luktade jättegott.

Men jag tror ändå på det här konceptet, just för att det passar mig.
Jag har ju en tendens att ge upp om inget händer i början och nu kommer det ju hända massor. Jag tror det kommer peppa mig jättemycket! Sen har jag ju lite issues att ta upp med min personliga coach som jag behöver förändra och det kan jag ju göra såhär. Sen tänker jag inte hålla på med dieter när jag är klar utan då ska jag äta nyttigt, varierat och jag ska röra på mig.
INTE överäta, inte "unna mig" i kvadrat och inte få det som nästan känns som veckolånga återfall i skitdåligt ätbeteede.
Tänk om jag får bort mitt tänk kring att jag misslyckas, "nu är det ändå kört" och allt det där. Det vore ju grymt alltså!

Och inte fan tar man sig igenom 12 veckor utan riktig mat för att sen börja "unna sig" som jag gjort...? Eller gör man det?

Men det är bra att ta itu med den mentala biten av min viktminskning för jag tror fortfarande att det är nyckeln till framgång i mitt fall.