Ja det känns ju inte som att jag kan ha "utan diet" som titel när jag nu har valt att ta hjälp av ITRIM för att komma ned vikt och STANNA DÄR. För det jag gör nu är ju verkligen diet alltså.

Men, och det tycker jag är viktigt, det här är bara en liten del av grejen med Itrim. Det här med att gå ned i vikt är inte huvudgrejen utan arbetet ligger i att behålla vikten, ändra matvanor och beteenden och det är ju där jag har problem, helt uppenbart.

Jag är jävligt bra på att gå ned i vikt. Ett tag. Jag är också jävligt bra på att gå upp i vikt. Det är mitt problem liksom. Den klassiska jojjobantaren, som delat upp livet i bantningsperioder och unna-sig-perioder. Nu får det vara slut på det.

Jag kommer nå min målvikt snabbare med Itrim än på något annat sätt och sen kommer jag och min konsulent lägga allt krut på att jag ska hitta ett sätt att leva som passar mig och mitt liv för att jag ska behålla den. DET gillar jag för det är det jag aldrig klarat förut.

Jag tycker det är så jäkla bra att det läggs så mycket fokus på individen, på vad som ska passa just mig och min historia och livssituation.

Så nu vet ni. Detta är för tillfället en blogg där fokus kommer vara samma som innan, tankar och funderingar kring vikt, beteende och känslor. Men jag tar hjälp för jag tror inte jag klarar att gå ned annars.

Coolt va? Att äntligen kunna se att uppgiften är övermäktig för mig och att ha tagit ett beslut där jag vill sluta gå upp och ned hela tiden.

11 veckor av 12 kvar med måltidsersättning, hoppas ni hänger med!

... med mina barn som varit sjuka till och från i två veckor och skulle få önska sig vad de ville till fredagsmiddag. De önskade sig ett Happy Meal från Mc Donalds... Vi är i sanningens namn inte där särskilt ofta, någon gång i månaden, men det känns ändå lite sådär varje gång vi är där. Visst kan man sätta ihop målen så de blir ok men jag vet inte... Jag vill helst laga maten själv från grunden. Mina barn är tyvärr väldigt förtjusta i köpmat och äter hellre mamma Scan än våra hemrullade köttbullar t.ex Man får väl anta att de är vana från förskolan och gillar maten där.

Jag trodde inte Mc Donalds skulle bli så jobbigt eftersom jag inte är så förtjust i deras hamburgare i vanliga fall. Men jag måste säga att 10 dagars sopp/shakediet med 600 kcal om dagen kan få till och med stekoset på Mc D att lukta gott   . Men jag känner ju att jag har passerat en gräns för att "trilla dit" och jag har verkligen bestämt mig denna gång. Det ÄR tufft, det ÄR jobbigt, men det kommer vara värt det! Jag vet det. Nu är jag ju inne på min 11:e dag av 21 med VLCD, sen blir det en upptrappning och då har jag klarat 1/3 av 12-veckors snabbstarten. Det går.

Jag har ännu inte kollat om jag gått ned något. Jag har lovat mig själv att bara kolla varannan vecka och så får det bli. Men jag känner att det hänt en del, sen om det är 3 kg eller 5 det har jag ingen uppfattning om. Och ärligt talat ska det inte vara det viktigaste, bara jag följer programmet nu så ska det fungera.

På onsdag ska jag väga mig första gången så det är bara att hoppas att det är ett roligt resultat!

Några har frågat mig om man inte är hungrig hela tiden och mitt ärliga svar är att man är hungrig rätt ofta. Jag är det i allafall, jag vet inte hur det är med andra som kör samma program. Jag har hört en del som säger att de inte känner någon hunger alls och blir jättemätta på soppor och shaker. Det blir inte jag, men jag lider inte direkt av att vara hungrig heller. Det är sådär riktigt jobbigt några korta stunder per dag, men å andra sidan har jag tillbringat många timmar av mitt liv med att vara alldeles för mätt också så   .

På onsdag rapporterar jag från första vägningen, fasen vad spännande det ska bli!