Ja då är det bara tre dagar kvar av den här rivstarten, grymt skönt! Tvärtemot vad många andra tycks känna så har jag upplevt den sista veckan som jobbigast!?! Vet inte riktigt varför men det kanske är för att jag vet att jag får äta lite annat om några dagar och att det faktiskt är rätt jobbigt och köra bara drycker, att inte få tugga på något och sådär.

Jag har inte kollat vågen något mer eftersom jag bara ska kolla varannan vecka för att inte stressa upp mig, så därifrån har jag ingen rapport just nu tyvärr. Men det borde ju gå åt rätt håll i allafall, annars vore det ju för sorgligt ;-).

Min intryck från den här första tiden, rivstarten, som ju är klar på tisdag, är att det både varit lättare och svårare än jag trodde. På många sätt faktiskt lättare. Jag har ju testat soppor/shaker tidigare och då har jag tyckt att det har varit mycket jobbigare! Så att vara i en grupp såhär och ha ett långsiktigt mål har nog hjälpt mig en hel del.
När jag började den här gången så var jag motiverad, men jag har definitivt varit mer motiverad när jag börjat andra dieter och ändå bara klarat några dagar sådär. Så jag tror mycket på att man har en personlig plan, en hälsocoach som man kan bolla med, att man liksom vet vad som kommer att hända och sådär.

Första tre-fyra dagarna var ju helt vidriga ärligt talat. Jag hade sååååååå ont i huvet och det har jag aldrig annars. Jag var illamående ibland och kände mig jättetrött. Men sen vände det och fram till förra veckan när jag kört runt två veckor tyckte jag att det kändes helt ok nästan hela tiden. Men sen blev det tungt för mig. Jag blev så jäkla hungrig på något sätt, jag kände mig svag och orkade inte med saker som jag brukar orka. Jag kände mig orkeslös helt enkelt, vilket kanske inte är så konstigt, men det är jobbigt. Det känns ungefär som när man haft influensa eller magsjuka ni vet, sådär som det känns när man börjar piggna på sig men ändå är helt klen och svag. Jag hoppas det vänder nu på onsdag när jag lägger till 200 kcal per dag!

Men sammantaget så är det lätt värt det ändå. Det är pissjobbigt ibland och ibland tänker jag inte ens på att jag faktiskt inte äter något, och inte har gjort det på snart tre veckor. Däremot har jag reflekterat massor av gånger över hur mycket i våra liv som kretsar kring mat. Flera tillfällen under de här veckorna så har jag tänkt på det. Det är när man ska ha mysigt, när det ska vara något speciellt, när man ska umgås. Folk äter överallt hela tiden! Man köper en kaffe latte i farten och dricker på tunnelbanan, folk käkar godis och mackor och sånt överallt, det säljs mat precis överallt. I allafall i Stockholm. Sånt måste man, om man som jag ändå gillar mat och har lite olika "sug" att brottas med, komma förbi på något sätt. Det är ju lättare att hålla vikten när man planerar vad man ska äta känner jag och det gör man ju inte när man tar något i farten sådär.

Men man hinner verkligen tänka mycket när man inte äter och jag återkommer till det senare!