Alltså gud vad skönt att ha lite mer "mat" att välja mellan. Jag är rätt så trött på vissa av sopporna nu ska jag erkänna. För att inte tala om chokladshaken, hugahuga, den har jag druckit till frukost i tre veckor.

Skönt att få tugga lite idag också.

Jag har bara testat den ena maträtten, moussakan och den var väl sådär ska jag ärligt säga. Men det var ändå ok. Jag har även ätit två olika bars eftersom jag körde soppa/shake till frukost och lunch. Den ena, med hallon/mörk choklad var supergod och den andra nästintill vidrigt söt, den med banan och något mer. Den ska jag inte köpa igen.

Idag fick jag en liten flashback till mitt knäppa tänkande när det kommer till mat. Jag fick nästan lite panik när jag skulle börja äta och tänkte flera gånger att "nu kommer jag säkert inte gå ned i vikt mer, jag kanske ska äta VLCD ändå, fortsätta med det...". Men alltså hur fasen tänker jag??? Jag ska lägga på 200 kcal per dag och börjar genast känna massa konstigt?! Varför skulle det göra någon skillnad alls egentligen? Men direkt startar den där processen av massa konstiga tankar kring mat och vikt och allt de där.
Jag ska följa planen och jag har inga tankar på att äta mindre eller mer så det är så stört att de där tankarna bara dyker upp och börjar tänka sig själva nästan. Jag måste vara stark när jag ska stoppa dem, inte låta dem få fäste så att jag snurrar in mig i något konstigt.

Av de mål jag har satt upp så har jag klarat de flesta ganska bra. Jag har gått 7000 steg nästan varje dag, jag har tränat pulsträningen två gånger i veckan (hade tänkt träna lite mer men jag har varit lite krasslig). Det jag har misslyckats med och som nog egentligen är min största utmaning är att jag inte varje dag fått in måltiderna med 3-4 timmars mellanrum. Det är väl för konstigt alltså? Jag bara hoppar över ibland, jag fattar inte ens varför jag gör det! Jag tror att det är åtminstone tre dagar under de här tre veckorna som jag hoppat över det ena målet och varje gång har det varit mellanmålet på eftermiddagen. Det där är verkligen något jag måste göra annorlunda, både nu och sen när jag äter "vanligt".