En kommentar jag fick här igår handlade om den här känslan man har att man äter för mycket men att man måste äta så mycket för att inte vara hungrig. Att man på något sett insett att andra äter mindre, men om man själv äter lika lite så blir det att man äter mackor eller godis någon timme efteråt för att man blir hungrig så snabbt då. Känns det bekant?

Min erfarenhet är att många överviktiga faktiskt äter mer än andra. Det är inte en absolut sanning och det är inte något jag grundar på vetenskapliga studier utan bara på att kolla på de omkring mig (mig själv bland annat) och genom samtal jag haft under de senaste åren med andra på Viktklubb, Familjeliv och andra ställen. Visst finns det många överviktiga som äter rätt lite också, men det är en annan diskussion än den jag tänkte skriva om idag.

Att äta för stora portioner är inte exakt detsamma som att överäta, inte det jag menar med att överäta i allafall. Inte om det inte blir mer att man sitter och proppar i sig och nästan inte kan sluta för att man "ändå börjat" typ. Det är två situationer som är släkt med varandra men som ändå skiljer sig åt kan man väl säga, och där det ena kanske kan gå över i det andra. Alltså genom att äta för stora portioner kan man säkert ramla över i en överätningssituation.

Krångligt det blev nu... ;)

Men alltså det jag ska skriva om här är mer att man till vardags äter mer än de flesta andra, större portioner.

En klok person jag kände en gång sa att man ska försöka se sin mättnad utifrån en skala från 1-10, där 1 är supermegahungrig och så mätt så att man nästan spyr. Jag brukar kalla den känslan julbordsmätt :).

Den är personen, som hade lång erfarenhet av viktproblematik, hävdade att överviktiga och personer som kämpar med att gå ned i vikt ofta äter sig för mätta (vilket är samma sak som för mycket för det mesta). Om man ska gå efter hennes rekommendation så ska man aldrig vara mer mätt än typ 6. Börjar man närma sig 7 så är man på väg att äta mer än man behöver.

Är ni med?

Enligt hennes erfarenhet så var vi ständigt bantande människor ofta i båda ändarna på den här skalan. Alltså, vi väntade kanske för länge med att äta något ibland, började ramla nedåt 2 och kanske t.o.m 1 på skalan, för att då äta massor och sluta någonstans runt 9-10. Jobbigt för kroppen kan man ju tänka sig?!

Jag kände igen mig jättemycket i hennes beskrivning, särskilt under åren då jag aldrig åt frukost och gärna hoppade över lunchen. När jag åkte hem från jobbet på eftermiddagen var jag på svältgränsen och gick in i mataffären med enda fokus att köpa typ allt jag var sugen på. Jag kunde inte tänka rationellt utan var bara fokuserad på vad jag ville ha. Ofta slutade det med någonting inte så nyttigt och gärna en chokladkaka eller något liknande på väg från affären och hem.

Hennes tips var att aldrig ramla ned till 1-2 för då blir man för hungrig för att kunna tänka rationellt och att aldrig äta mer än runt 7-8 (och det vid speciella tillfällen som kalas etc). Annars skulle man hålla sig runt 5 eller högst 6, d.v.s man är inte längre hungrig utan att vara mätt. Det kan vara en jättesvår omställning om man är van att äta tills man känner sig mätt. Det är ju liksom så vi är inlärda, man äter tills man blir mätt. Men man måste inte göra det! Man kan faktiskt sluta när man är lagom!

Och en annan effekt av att börja äta mindre är att man vänjer sig vid det, magen vänjer sig och man behöver inte äta lika mycket för att vara nöjd. Men visst, det blir någon jobbig vecka när man ställer om sig, men å andra sidan så kommer ingen av oss dö av hunger eller hur? Man kommer bara vara hungrigar än man är van, men det kommer samtidigt vara en kick för man vet att man gör något som kommer få positivt resultat i slutänden :)

Hur tänker ni kring det här? Hur mycket äter ni som har problem med vikten(handen på hjärtat)? Upplever ni att ni äter mer än andra (om ni t.ex jämför lunchlådorna på jobbet)?

 

Naffes Mamma (Jenny)

1 juli 2011 13:53

Mättnadskänsla är verkligen ett intressant ämne! Jag har kommit på mig själv att jag numera tycker att det är skönare att gå och lägga mig "lite hungrig" än "proppmätt". Med lite hungrig, så menar jag inte att det kurrar i magen, utan att magen känns lite rymlig liksom... Att det finns lite plats över.

Det har förmodligen med det berömda samvetet att göra... ;-)

Kämpa på! Kram.

Underbara Jag

2 juli 2011 09:58

Ja visst är det!

För mig är det faktiskt också någon slags psykologisk funktion som går igång när jag är för mätt. Något som får mig att känna "inte bra" känlsor. Svårt att sätta ord på, men jag känner också som du att jag faktiskt tycker det är skönt att inte vara för mätt.

Kanske lite också att man känner att man inte proppat i sig för mycket utan har haft kontroll och inte halkat över i överätningsbeteende...?

Men jag håller med, jag gillar inte heller känslan att vara för mätt, vare sig när jag lägger mig eller annars ;)
Kram

 

BIB

1 juli 2011 14:43

Hej åt tidigare väldigt mycket, när jag gick på restaurang, så var min första tanke när maten kom in, -shit detta kommer inte jag bli mätt på.
Idag är 30kilo lättare och orkar aldrig äta upp all mat om jag går ut och äter.

Underbara Jag

2 juli 2011 10:07

Det är dit jag är på väg, underbart att du lyckats!
Om du vill får du gärna berätta hur du känt och tänkt under den här tiden. Det är många som har det du gjort som högsta dröm och som skulle bli jättepeppade av att du lyckats!

Härligt att höra att du har klarat det i allafall!

Kram

 

E

1 juli 2011 21:16

Åh du skriver så otroligt bra!!! Känner igen mej i ALLT du skriver!! Handen på hjärtat så äter jag mer än andra om jag bantar lr inte.. Min matlåda är alltid fylld till kanten. Kan vara massor av grönsaker, men är ändå för mycket så magen blir proppmätt! Hatar det men som sagt, svårt mönster att bryta, tillochmed en omöjlighet för mej just ny känns det som :( Tack för dina peppande

Underbara Jag

2 juli 2011 10:04

Tack snälla för dina jättefina ord!

Ja, det känns som att vi har ett och annat gemensamt! Ganska mycket faktiskt...

Ett stort steg i rätt riktning är ändå att se det här hos sig själv, att inte förneka att man faktiskt har det problemet.

Du kanske har samma känslor som jag kring mättnad och allt kring det, att man på något sätt hittar någon trygghet i att vara mätt och att det skapar en känsla av otrygghet att "åh det där kommer jag inte bli mätt på". Man har liksom lärt sig fel på något sätt eftersom man faktiskt inte behöver bli proppmätt!

Men ta det ett steg i taget och känn att du har tagit det allra viktigaste steget i och med att du uppmärksammat ditt beteende! Nästa steg är att göra små, små förändringar, kanske ta en sked mindre av middagen än du brukar eller macka mindre på morgonen... Bara för att prova liksom. Känn inte att du BANTAR utan bara att du provar att äta lite mindre för att se hur det känns!

Tack för ditt peppande :)
Kram

 

E

1 juli 2011 21:17

Oj skickade innan ja va klar.. Men tack för att du skriver SÅÅ bra :)

Underbara Jag

2 juli 2011 10:05

Tack själv för att du gör min blogg mycket bättre genom dina kommentarer :)

 

Emma

3 juli 2011 13:38

Jag har en tendens att äta för lite, toklite. En knäckemacka till frukost och sen kanske bara ngn frukt och en massa kaffe resten av dagen. Min hungerskänsla fungerar inte riktigt, det är väldigt sällan som jag blir hungrig. Jag kan aldrig äta en hel pizza, jag äter sällan upp maten när jag är på restauranger, jag dricker inte läsk men jag älskar godis, glass, kakor, chips osv. Ibland hamnar jag i sådant där stadium då jag bara äter sådant för att jag inte kan sluta, jag vill inte ha mer men ändå så åker handen ner i chipsskålen. :(
Jag försöker vara väldigt medveten om det nu och göra ett aktivt val innan jag stoppar ngt i munnen. Ibland funkar det och ibland inte.
Kämpa på!

http://www.emschen.se/Emmasblogg

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjoho och godmorgon!   Så jävla (förlåt) glad är jag för jag fick ett rejält minus på vågen igår:-5,5 kg! Det hade jag ju inte väntat mig alltså! Fattar ni att jag tappat 15 kg på 6 veckor, det känns ju helt sjukt faktiskt   . Konstigt bara att j...

Ja här kommer då de första före-efter-bilderna. Jag tycker inte själv att det syns så himla stor skillnad... Eller lite grann ser jag ju men jag tycker det är svårt. Var snälla och bortse från min väldigt gamla och slitna bh som inte direkt fyller ...

Och det känns fasiken läskigt alltså. Men jag har jättesvårt att se själv om det har hänt något rent fysiskt så kanske är det bra också. Jag hoppas att jag ska ha tappat runt 4 kg den här gången. Jag har tränat på rätt så bra, så mycket som jag ork...

Fy bubblan, bara för att jag skrev att det känns som det faktiskt går bra utan några större problem igår så har jag såklart haft en sån där överjävlig dag idag då allt känns jobbigt. Alltså, jag vill inte gnälla och jag vet att det är värt det och ...

Fy bubblan, bara för att jag skrev att det känns som det faktiskt går bra utan några större problem igår så har jag såklart haft en sån där överjävlig dag idag då allt känns jobbigt. Alltså, jag vill inte gnälla och jag vet att det är värt det och ...