Ja den där mättnadsskalan som jag skrev om någon gång tidigare för er som minns, den tänkte jag kolla lite med er hur ni tänker kring.

Om man gör en skala från 1-10 ungefär så här:

1: utsvulten, megahungrig

2: väldigt hungrig och vill ha mat genast

3: hungrig men inte panikhungrig

4: börjar känna att man inte är hungrig längre

5: ohungrig men inte direkt mätt

6: mer mätt än hungrig men kan med lätthet äta mer

7: börjar kännas som man är mätt

8: lite för mätt

9: man har fyllt på tallriken en gång mer än man borde och är riktigt mätt

10: proppmätt, måste nästan spy (julbordsmätt brukar jag kalla det   )

hur äter ni då vanligtvis? Är det olika beroende på om det är frukost, lunch, middag eller något i soffan på kvällen? Olika om ni är ute och äter, hemma hos någon, hemma hos er själva?

Självklart är det här en skala som är personlig, vissa äter mer, vissa mindre, vissa är vana med jättestora portioner och ligger kanske på 3-4 när någon annan som skulle äta samma portion skulle ligga på 10 och må illa.

För mig när jag varit i dåliga perioder har jag kunnat ligga mellan 1-3 hela dagen, hoppat över frukost och lunch och sen ätit så jag är nästan uppe på 10 när jag kommit hem. Eller vanligtvis har jag kunnat köpa en chokladbit el något på väg hem så att jag kommer upp på 4 ca, men då är jag fortfarande jättesugen på allt möjligt och äter det när jag kommer hem.

Ett annat problem är att jag ätit lite för mycket i perioder. Istället för att sluta när jag ligger på 4-5 så har jag fortsatt till 8-9. Om man vill tappa vikt så är det nog bra att inte bli för mätt, att vänja sig vid att inte bli jättemätt mer än vid speciella tillfällen. Det är jättesvårt när man slarvar med maten som jag ofta gjort! Istället för att gå och vara hungrig och sugen på allting halva dagen så kan man försöka hitta sitt sätt att äta då man är mer lagom hela tiden och inte överäta.

Lätt som en plätt i teorin men hur gör man det i praktiken när man har tendenser åt överätning? Hur resonerar ni kring det här? 

Jag tycker ofta det är svårt att bli superinspirerad av träningstidningar eller artiklar kring träning och kost just för att det känns så likriktad allting. Men den här tidningen, www.blossommagazine.se tycker jag är helt suverän. Jag har börjat kolla lite noggrannare på deras s.k KTA filosofi och tycker att många bitar kring speciellt kost och mat har fallit på plats sedan dess. KTA står för Kost Träning Attityd och man kan läsa lite mer om det här: http://www.blossommagazine.se/sidor/intro.

För min del så gjorde jag ett test i deras aprilnummer och nu försöker jag applicera lite av det i mitt sätt att tänka kring mat. Eftersom KTA utgår ifrån att vi alla är olika, har olika smak, man blir mätt olika lätt, får sug efter olika saker och är "överkänsliga" för olika typer av mat (som t.ex kan trigga igång ett sockerbehov el få en att känna sig uppblåst, energilös eller något annat) så tycker jag det är väldigt intressant. KTA är inte heller någon diet utan mer att man inte ska behöva hålla på med dieter för att man anpassar sitt sätt att äta och träna efter sin personlighet. Det är mer en vägledning till välmående som jag förstår det och jag antar att man kanske får modifiera lite själv för att nå just sina specifika mål om man har sådana. Det låter lite luddigt när jag ska förklara men jag gillar tänket iaf   .

Tidigare när jag bantat så har jag ätit kalorisnålt fast utan att direkt reflektera över vad eller hur ofta eller så jag äter. Bara det hamnar inom kalorigränsen s.a.s Ofta har jag haft problemet att jag inte blir mätt utan mer sötsugen, sugen på fett eller salt och jag tycker det kan vara ganska jobbigt. Samtidigt som man hör andra som har svårt att få i sig så MYCKET MAT som de tycker att det är, som mår illa av att äta havregrynsgröt till frukost för de blir för mätta och så typ. Jag har aldrig kunnat äta havregrynsgröt till frukost och stå mig till lunch, jag blir hungrig efter en timme när jag äter det. Samma med allt i stil med bulgur, couscous, mackor, lätta sallader etc.

Enligt KTA filosofin så är man ofta en av tre typer, med lite olika dragningar åt olika håll; kolhydratstyp, proteintyp eller blandtyp och då kan man testa att fördela det man äter lite mer utifrån vilken typ man är. Jag blev en klockren proteintyp och ska då enligt detta må bra av att få rätt mycket energi från protein och fett och inte kolhydrater, det ska göra att jag blir mätt och får mindre sug etc. Rätt likt LCHF på vissa sätt, men som sagt så gäller det bara om man då är en proteintyp. Om man är en kolhydratstyp så kanske man inte alls passar att ta bort kolhydrater utan kan äta även stärkelserika sådana och må bra och tappa vikt.

Det är kul med lite inspiration tycker jag, särskilt sådan som utgår ifrån att vi är olika och har olika behov. Det gillar jag!