Jag har tänkt på det så många gånger... Min mamma använder, eller använde kanske är mer riktigt, uttrycket att unna sig väldigt ofta. Det var nog där jag lärde mig mitt sätt att se på mat och ätande. Vi fick väldigt bra mat hemma, hemlagd husmanskost och sådär. Men min mamma bantade ju rätt ofta efter vad jag minns. Sen unnade hon sig... Då var liksom vad som helst tillåtet för då hade hon ju bantat och varit duktig innan.

Jag har ju varit precis likadan. Det där med att unna sig har för mig blivit något jag kopplar ihop med något som ger dåligt samvete nästan och det är ju inte det det betyder egentligen, eller hur? Att unna sig något är väl något bra i grunden, inte att äta typ en pizza, en påse chips och ett paket glass, det kan väl aldrig vara att unna sig. Det måste väl vara att missunna sig (att må bra)?

Plus att jag har märkt att många, många, många jag känner använder alla möjliga slags ursäkter när de vill äta något onyttigt. Jag med, jag har alltid gjort så förut, utan att tänka på det egentligen. Jag har varit värd t.ex en Ben och Jerry om jag tyckt lite synd om mig själv, jag har unnat mig godsaker om jag varit själv en kväll och sånt där. Knäppt egentligen.

Och måste att unna sig vara att överdriva så väldigt som t.ex. jag gjort? Man kan väl unna sig något gott lite då och då och det behöver inte vara något onyttigt för det! Det kan ju lika gärna vara en promenad längs vattnet som en glass eller färska jordgubbar som en påse chips.

Nu tänker jag så här... Jag ska unna mig att bli normalviktig. Jag ska unna mig en kropp som jag tycker om och som är lätt att bära runt på. Jag ska unna mig bra kondition och en stark rygg, bra sömn och många skratt.
Jag ska unna mig sånt jag tycker om som är nyttigt varje dag och sånt jag tycker om som är mindre nyttigt någon gång då och då. Det är att unna sig för mig!

Vad är att unna sig för er? Vad står det för egentligen?