En kanske (?)   välmenande men ändå klantig kommentar fick mig att börja fundera på det här med ätande och beteende när man är tjock.

Jag vet många överviktiga som äter exemplariskt (om än kanske lite mer än andra) in public s.a.s När andra ser på så äter man bra och normalt och sen sker överätandet i smyg. Väldigt många jag pratat med har det här beteendet.

Jag tror att det bidrar till att göra viktminskningen jättesvår. Om man smusslar och äter när ingen ser på så har man på något sätt gjort det "fult" att äta, man skapar ett beteende där man är nyttig och tackar nej när man är bland folk för att sen trycka i sig chips och choklad när man kommer hem och är ensam.

Det är inte svårt att förstå varför det blir så här. Jag har alltid tänkt att folk ska tycka det är äckligt om jag väger för mycket och t.ex äter en chokladbit. Att de ska tänka att "hon borde verkligen inte äta det där...". Det gör ju folk också, det är ju det som är så jobbigt. En del drar sig ju inte heller för att kommentera kring det! Jag har inte så ofta varit med om att någon sagt det rakt ut till mig, typ "inte ska väl du äta det där som är så fett..." eller så. Men mer hintat, kanske sagt något om någon annan tjock person sådär så att jag känt mig väldigt träffad.

Häromdagen var ett sådant tillfälle. En tjej på mitt jobb som är lite sådär kroppsobsessed och vid flera tidigare tillfällen håller på om att hon är så tjock och ful (som att det är två synonymer liksom? sluta säg tjock OCH ful som att det hör ihop!!!) fick mig att känna mig sådär äcklig och som en tjockis som är värsta svullot. Helt utan mening antagligen för hon är jättesnäll och jag vet att hon gillar mig och sådär. Men ändå, man känner ibland att en del personers syn på tjocka människor är sådär att de är lata och bara äter för mycket, typ inte orkar banta eller träna. Som att det var ett enkelt val och vi bara inte pallar liksom.

Hon skulle iaf träna efter jobbet och gick och klagade på att hon var så himla hungrig. Jag sa något i stil med att hon kunde ju ta en banan eller så innan. Sen kom hon efter sitt pass på gymet och då var hon superhungrig sa hon, så jag sa "du får åka hem och äta någon ordentlig middag" typ, varpå hon sa "men alltså man behöver inte äta så jäkla mycket vet du, det räcker med en macka och ett glas mjölk efter träningen". Alltså, det kanske är jag som är överkänslig, men kommentarer som den, som sägs på ett sätt som att jag som tjock inte vet vad jag pratar om på något sätt, får mig att känna mig så liten och äcklig. Dumt som f-n för det är ju egentligen bara onödigt att säga kommentarer som andra tar illa upp för. Vissa gör det ändå och det borde man kunna skita i. Men det känns ändå skitjobbigt tycker jag. Nedlåtande på något sätt.

Men det känns ändå bättre nu än tidigare, nu när jag är vuxen.

I gymnasiet var en av mina bästa vänner såhär och det knäckte mig otroligt mycket. Vi umgicks mycket och hon var väldigt kroppsfixerad. Jag var rätt vältränad i början av gymnasiet men jag blev helt psykad av hennes ständiga tjat om hur tjock hon var, vad man skulle äta och inte och hur "tjock och ful" man blev om man inte bara åt grönsaker tränade jämt.

Varför måste vissa vara sådär? Hon måste ju fattat, hon såg ju på mig, att jag blev jättejätteledsen av hennes kommentarer! Och vi var ju vänner liksom!

Jag gick inte runt och beklagade mig över min hy eller slängde elaka kommentarer om "fula, finniga människor" omkring mig! Det hade hon säkert blivit jätteledsen över eftersom hon hade extrema problem med akne, sådär så att hela ansiktet liksom var böldigt.

Ärligt talat så vet jag att jag varit förskonad från otroligt mycket av sånt här och ändå tycker jag det är jobbigt. Jag har alltid varit bra på sport, varit populär ganska snygg och så trots att jag varit tjockare än andra i perioder (för det mesta). Jag undrar hur många som kämpar med övervikt som fått höra mycket mer än jag och hur det fått dem att känna... Om jag kan känna mig trampad på av smågrejer, hur måste det inte kännas för någon som t.ex varit mobbad?

Vad har ni för känslor kring det här med att andra kommenterar kring tjocka människor? Har ni haft en "kompis" som jag och hur kände ni kring det? Vad har ni för strategi när andra omkring er säger sådär halvtaskiga kommentarer som får er att känna er ledsna?

Så då har jag äntligen en ny våg. Jag var rädd att jag skulle ha gått upp eftersom jag är lite halvt vågberoende, men det hade jag inte. Och faktiskt så känner jag inte att det är ett misslyckande att bara ha tappat ett hg heller.

Min nya vikt är alltså nästan samma som sist, 118,4 kg (alltså minus 0,1 kg) och jag ska förklara för er varför det är så jäkla bra...

Tidigare har jag som sagt haft antingen-eller och jag var på väg däråt nu också. Det har varit tre utgångar (jag som vanligtvis festar sådär en gång varannan månad på sin höjd och då rätt måttligt för det mesta) och ett antal kalas. Detta hade tidigare resulterat i att jag känt att ok, men då har jag väl en period då jag "unnar mig" nu då så får jag ta tag i bantningen senare, när den här perioden är över. Antagligen hade jag passat på att gå upp ett par kg minst, men det får man ju räkna med när det är såna här kalas hade jag tänkt då.

Men nu så har jag känt att visst, jag kunde ha gjort det bättre. Det blev några glas vin, någon portion festlig mat, en tårtbit, några chokladbitar etc för mycket, men mer normalt liksom. Inte sådär så att jag var så mätt så att jag fick ont i magen bara för att jag "passade på" utan mer sådär som folk blir ibland när det är fest eller kalas. Lite mättare än vanligt m.a.o Det känns helt ok och jag vet att jag kan tänka ännu bättre, men jag är på rätt väg och det känns jättebra!

Att en kalasperiod inte behöver betyda att jag går upp i vikt utan att jag kan vara stabil. Visst, jag gick inte ned något (-0,1 hg) men jag hanterade den här perioden bra faktiskt! Normalt.

Sen är ju nästa steg för mig att känna att jag kanske kan avstå på ett annat sätt när jag nu vill gå ned i vikt. Hoppa över de där extra glasen med vin, skippa chipsskålen helt och hållet och inte ta x antal chokladbitar för att jag ju ändå är på kalas. Men som sagt, helt klart under kontroll i allafall.

Det som känns så jäkla bra är att jag verkligen krympt min magsäck. Mina lunchlådor har typ hälften så stora nu, jag äter mycket mindre frukost (lagom) och känner mig mycket mindre sugen på saker.