Snacka om att det är så lätt att ramla in i gamla mönster, herregud alltså. Ibland känns det som att det inte ens är jag som bestämmer över min kropp och mina tankar, de bara far iväg och helt plötsligt så står jag där och skäms över mig själv.

Så ja, ett stort "trilla dit" var den här helgen. Eller trilla dit, jag gick väl för nära kanten och ramla ned med dunder och brak och sen kom jag inte upp lika snabbt som jag tänkte.

Det hela började med en utekväll på stan, vin, irish coffe och en inte alltför nyttig toast som kvällsmat. När jag kom hem hade maken öppnat en chipspåse och jag satte mig helt enkelt bara ned och stoppade ned handen och slutade liksom aldrig äta... Sen var påsen slut. Då tog jag lite glass för jag var SUGEN. Dagen efter blev en till utekväll och lite samma resultat och nu är det söndag och jag har "passat på" till och från hela helgen.

VARFÖR GÖR JAG SÅHÄR???

Det är ju inte så att jag inte fattat att jag inte ska göra det, men det är som att någon annan tar över mina tankar och så bara blir det så. Det låter som stans undanflykt men det känns faktiskt så. Antagligen är det ju så att jag inte har kontroll över mina egna tankar och känslor och inte så att jag väljer att skita i att jag egentligen vet att jag inte ska äta sådär. Det känns jättedåligt både mentalt och i magen, som alltid. Men idag är jag på rätt köl igen känner jag, på väg tillbaka.

Det jobbigaste är att jag verkligen trodde att jag aldrig skulle hamna där igen, att jag insett och förstått och att det innebar att jag kunde stå emot sug och frestelser. Men jag lärde mig i allafall att alkohol inte är så bra när man försöker komma ur beteendemönster som är dåliga för en. Inget stor nyhet kanske i och för sig... Men det var det som triggade igång hela spiralen av det beteende och de känslor jag vill undvika.

Imorgon kommer jag ha gått upp de där kilona som jag gick ned första veckan, jag vet det redan och det känns så sjukt jobbigt. Hur många gånger ska jag gå upp och ned samma kilon egentligen? Upp två, ned tre, ned fem upp sju... Och egentligen väger jag samma nu som för 20 år sen, trots att jag sammanlagt säkert gått ned 200 kg under den perioden! Fy vad förbannad jag blir på mig själv!!!