Då har jag då vägt mig efter första veckan och till min stora glädje hade jag tappat 1,5 kg  .

Resultat efter en vecka "utan diet" är alltså:

Viktförändring: -1,5 kg

Ny vikt: 118,5 kg 

Gud vad bra det känns! Alltså visst, det har gått en vecka och jag kan inte dra för stora växlar på det här resultatet och allt sånt. Men det går att tappa vikt genom att bara tänka sig för i allafall. Och den här veckan har ju dessutom innehållt en fest där jag drack ett par glas vin mer än jag tänkt och inte några överdrivna mängder motion. Jag kan helt klart röra mig mer än jag gjort den här veckan.

Men det som känns så bra är att det här är ett sätt att leva som jag känner mig helt ok med. Den stora skillnaden är att jag inte tänkt att "den här dagen är ju ändå förstörd nu så...", inte "unnat mig" i negativ bemärkelse, d.v.s överätit och inte "passat på" bara för att det är fest eller jag är ledsen eller glad eller trött eller arg. Jag har tänkt mig för hela tiden, inte ätit något utan att faktiskt reflektera över vad det är och hela tiden övervägt och kännt efter.

Jag har ju helt klart ätit mindre än jag brukar just eftersom jag tänkt efter och för att jag ändå har ett mål att faktiskt tappa en massa vikt. Men jag har definitiv inte lidit eller kännt som att det är en uppoffring eller att det varit jobbigt. Det har varit... Lagom.

Och det ger definitivt motivation för att fortsätta så här, det här är ett hållbart sätt för mig att gå ned i vikt och det viktigaste av allt, att STANNA nere i vikt. Jag tror verkligen det!

Visst låter det enkelt ändå? Jag har ätit av allting som de andra ätit av i familjen, inte som tidigare suttit med något eget eller hoppat över t.ex riset eller pastan eller vad det nu är. Jag har ätit sås (men bara lite) till maten, jag har tagit några skedar av riset och fyllt på med grönt istället för att hoppa över helt, jag har tagit några godisar (och inte kännat att allt är kört för det), jag har druckit vin och öl utan att känna att jag förstört allt eller få dåligt samvete.

Kan det verkligen vara så här enkelt tänker jag nu...? Tänk om det bara är en turvecka och jag väger lika mycket som när jag startade nästa vecka igen? Men jag tror inte det ändå.

Imorgon ska jag skriva om hur jag tror det kommer sig att jag hamnade i det här tänket och beteendet. Det blir bara en liten början men det är en del av min historia som jag tror är avgörande för att jag ska förstå och faktiskt förlåta mig själv för att jag har gjort så här mot mig själv under så många år.
För det är mycket skuld och skamkänslor kopplat till mitt beteende. Många destruktiva tankar om att duga, vara duktig, lyckas/misslyckas etc.

Förhoppningsvis har ni som hänger med mig mycket att dela med er av när det gäller det också! För som jag sagt tidigare, jag tror det är så otroligt vanligt att överätning är känslomässig. Framförallt verkar det vanligt hos tjejer, men det kanske är för att jag mest har pratat med tjejer. Men just det faktum att man kopplar ihop mat och ätande med hur man känner sig och tänker i banor som kan vara väldigt destruktiva är något man måste försöka se och förstå utifrån sitt eget perspektiv. Jag från mitt, du från ditt. För alla har vi olika anledningar till att vi har svårt att gå ned i vikt, alla har vi olika anledningar till att inte kunna sluta äta även när vi vet att vi borde eller välja att ta tre godisar istället för att känna att "allt är kört" om man väl börjat så då kan man ju lika gärna äta hela påsen.

Vad tror ni gör att ni hamnade i en fälla där ni överäter? Hur känner ni kring det här med att "unna sig", "synda", "det är ändå kört" o.s.v.?

 

Vivi

4 juli 2011 12:46

Trillade in här och ville bara säga , bra jobbat !! Det är ju egentligen så det ska vara, inga svälrkurer bara sund kosthållning och att röra sig! Själv är jag dålig på att röra mig :P
Fortsätt i samma stil och var stolt över dig själv !
Tips: När du gått ned till ett visst mål tycker jag du ska unna dig ngt ! Dvs inte mat utan ett smycke, ett klädesplagg m.m

http://www.missvivis.se

Underbara Jag

4 juli 2011 12:53

Tack :)

Ja jag är ju bara i början av min viktminskning nu. Jag har långt kvar och jag vet att det här måste vara för livet. Att jag måste bryta det där antingen-eller tänket jag varit fast i.

Ja jag har faktiskt några mål som jag ska skriva om här sen! Mitt stora är ju en resa till N.Y när jag är klar och har nått min målvikt, men jag måste ha några små på vägen också. Smycken låter som en toppenidé tycker jag, jag är sugen både på en ny klocka och ett nytt halsband ;).

Tack för peppen och på återseende :)

 

Emma

4 juli 2011 13:56

Jag tror att det är av födsel och ohejdad vana som jag överäter. Min mor har lagat extremt nyttig mat och kört fasta en gång i månaden men sen har hon överätit när hon har ätit. Min morfar och min mormor har alltid ätit fet, riktigt fet hemmalagad mat, och båda dom två har överätit. Min farmor och farfar har dock ätit helt "vanlig" husmanskost. Farfar åt stora portioner eftersom han var bonde på det gamla sättet dvs utan massa maskiner. Farmor såg jag sällan äta (hon led av någon matstörning) men hon trugade alltid i oss barn en massa mat, mackor, kakor ja vad som helst bara vi åt hela tiden för det var viktigt för henne. Farmor och farfar kom från väldigt fattiga förhållande när dom var små och sina år som småbarnsföräldrar, så att kunna ge oss barnbarn mat hela tiden var lyx för dom. Jag har på det sättet fått en väldigt konstig relation till mat. Jag har ingen hungerkänsla utan äter på rutin förutom när det är gott eller när jag är uttråkad för då överäter jag. Jag vet detta, jag vet exakt var jag gör fel men ändå så kan jag inte vara konsekvent nog att hålla mig borta från det jag gör fel. Motivation och en stor rumpspark behövs här.
Belöning i matform har jag alltid fått. Om vi åt upp kunde vi få efterrätt, om vi tog medicinen så fick vi en chokladbit osv. Tror det är väldigt lätt att vi kvinnor använder mat för att belöna och straffa oss själva.

http://www.emschen.se/Emmasblogg

Underbara Jag

4 juli 2011 15:26

Ja jag håller med dig i att du verkar ha det med dig på ett liknande sätt som jag har det där konstiga förhållandet till hur man äter "normalt".

Sen tror jag också att det här med att överäta är något som alla gör då och då. De flesta jag känner har "svullarkvällar" då de äter både chips, glass och godis t.ex De gör det någon gång då och då och de flesta har inget problem med övervikt. Jag har hört flera andra berätta att de känner lite samma sak som det jag känner när jag ätit något onyttigt, det där med "nu är det ju ändå kört så då kan jag lika gärna...". Skillnaden mellan oss verkar vara att de inte är överviktiga eller har kämpat fram och tillbaka med vikten under lång tid så för dem blir det inte en lika stor grej, inte lika mycket skuldkänslor och de ser det inte som att de misslyckas på samma sätt.

Jag tror att det här är en jätteviktig del i det hela och något man måste ta med i tankarna när man försöker förändra sitt beteende.

Hur är det för dig, hur har de situationer då du känner att det går bra att äta bra och gå ned i vikt varit? Hur har du känt dig och har det varit något särskilt omkring dig som gjort att det fungerat bättre?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjoho och godmorgon!   Så jävla (förlåt) glad är jag för jag fick ett rejält minus på vågen igår:-5,5 kg! Det hade jag ju inte väntat mig alltså! Fattar ni att jag tappat 15 kg på 6 veckor, det känns ju helt sjukt faktiskt   . Konstigt bara att j...

Ja här kommer då de första före-efter-bilderna. Jag tycker inte själv att det syns så himla stor skillnad... Eller lite grann ser jag ju men jag tycker det är svårt. Var snälla och bortse från min väldigt gamla och slitna bh som inte direkt fyller ...

Och det känns fasiken läskigt alltså. Men jag har jättesvårt att se själv om det har hänt något rent fysiskt så kanske är det bra också. Jag hoppas att jag ska ha tappat runt 4 kg den här gången. Jag har tränat på rätt så bra, så mycket som jag ork...

Fy bubblan, bara för att jag skrev att det känns som det faktiskt går bra utan några större problem igår så har jag såklart haft en sån där överjävlig dag idag då allt känns jobbigt. Alltså, jag vill inte gnälla och jag vet att det är värt det och ...

Fy bubblan, bara för att jag skrev att det känns som det faktiskt går bra utan några större problem igår så har jag såklart haft en sån där överjävlig dag idag då allt känns jobbigt. Alltså, jag vill inte gnälla och jag vet att det är värt det och ...