Så sjukt, nu har jag hållt igång och skrivit här i typ 10 dagar och försökt gå ned i vikt "utan diet" lika länge och helt plötsligt känns det som att jag inte lyckas bara för att jag liksom inte känner att jag försöker gå ned i vikt!?

Är ni med?

Jag är så van att det ska kännas hela tiden att jag försöker gå ned i vikt, att jag ska vara hungrig och att jag hela tiden ska räkna och fundera kring mat och träning. Nu gör jag ju inte det. Jag tänker mig för men det är inte så att det upptar särskilt stor del av min tid egentligen.

Och helt plötsligt kändes det som att jag kanske måste skärpa mig ett snäpp eller två för det här kommer ju inte gå. Så invand i gamla beteenden alltså...

Det var ju just det sättet jag inte skulle ramla tillbaka in i! Och nej, det har jag inte heller gjort, men tankarna finns där, de kom liksom av sig själva trots att jag verkligen jobbar emot dem genom att bara försöka leva på som vanligt och tänka mig för.

Det känns faktiskt som att jag är felprogrammerad från början och bara precis har börjat avprogrammera mig för att kunna göra om från början.

 

Anette

6 juli 2011 22:36

Måste bara få säga: Underbar blogg!!!!!!
Har följt dig sedan du startade den o du blir inte av med mig ;-)
Känner igen mig i allt. Har ca 30kg o gå ner o vet precis som du "allt" om kost,kalorier.....
Har förstått att det mesta sitter i huvudet så det är väl där jag oxå får börja tänka annorlunda.
Kramar o lycka till!!!!!!!!!!!

Underbara Jag

7 juli 2011 20:03

Åh vad härligt att höra! Jag har förstått under de senaste åren att vi är många som är så här och det var väl en av anledningarna till att jag startade den här bloggen.

Det är sånt fokus på att man ska lära sig äta rätt och träna men jag tror vi kan det mesta om hur man förbränner kalorier rent teoretiskt många av oss. Hur man däremot kommer tillfreds med sina tankar, sitt sätt att äta och sitt sätt att se på sig själv är det sällan någon pratar om tycker jag!

Kul att du hänger med!

kram och lycka till själv :)

 

BIB

7 juli 2011 07:48

Viljan att vilja lyckas är den största drivkraften. Att du redan nu har ändrat ditt betende och ditt sätt att se på mat och "bantning" är en stor vinst. Lycka till!

Underbara Jag

7 juli 2011 20:05

Ja det bara måste ju gå att göra så här också! Jag hoppas jag är en bra bit på väg men med min historia så tar jag en dag i taget. Men visst tror jag personligen att nyckeln till framgång sitter i hjärnan, i allafall för mig. Jag kan banta men jag vill kunna leva ett bra liv och tycka om mig själv också :)
Tack för din pepp!
Kram

 

Emmis

7 juli 2011 09:09

känner igen mig i det du skriver

http://emmisviktblogg.wordpress.com

Underbara Jag

7 juli 2011 20:08

Jag kollade din blogg och jag förstår att du känner igen dig! Du och jag och så många andra har så mycket tankar kring det här med mat, kalorier, unna sig etc...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjoho och godmorgon!   Så jävla (förlåt) glad är jag för jag fick ett rejält minus på vågen igår:-5,5 kg! Det hade jag ju inte väntat mig alltså! Fattar ni att jag tappat 15 kg på 6 veckor, det känns ju helt sjukt faktiskt   . Konstigt bara att j...

Ja här kommer då de första före-efter-bilderna. Jag tycker inte själv att det syns så himla stor skillnad... Eller lite grann ser jag ju men jag tycker det är svårt. Var snälla och bortse från min väldigt gamla och slitna bh som inte direkt fyller ...

Och det känns fasiken läskigt alltså. Men jag har jättesvårt att se själv om det har hänt något rent fysiskt så kanske är det bra också. Jag hoppas att jag ska ha tappat runt 4 kg den här gången. Jag har tränat på rätt så bra, så mycket som jag ork...

Fy bubblan, bara för att jag skrev att det känns som det faktiskt går bra utan några större problem igår så har jag såklart haft en sån där överjävlig dag idag då allt känns jobbigt. Alltså, jag vill inte gnälla och jag vet att det är värt det och ...

Fy bubblan, bara för att jag skrev att det känns som det faktiskt går bra utan några större problem igår så har jag såklart haft en sån där överjävlig dag idag då allt känns jobbigt. Alltså, jag vill inte gnälla och jag vet att det är värt det och ...