BIB

15 juli 2011 14:35

Hade det funnits en SM tävling i att "lura dig själv, passa på att ät för det är du värd". Då hade jag vunnit SM guld varje gång. Jag intalde mig själv att mat inte var onyttigt, mat var inte farligt att äta, att en glass blev man inte tjock av. Men det värsta av allt var att jag trodde i min enfald att om jag åt när igen såg, så syntes det inte! Puckat, joo jag vet det idag! Jag kunde verkligen överäta massor. Det kunde vara allt ifrån mat, till bakelser, till glass, till godis, till chips, till ostbågar, JA ALLT! Idag har jag ett nytt synsätt! Jag vet att allt innehåller Kcal, jag använder mina Kcal som en buget. Om jag vet att jag ska iväg på ett kalas, grillkväll, tjejkväll, after woork ja vad som igentligen, då håller jag igen dagarna innan. Jag försöker även att ALDRIG stoppa i mig för mycket på en och samma dag. Jag vill inte riskera att töja ut min magsäck och börja stoppa i mig mera kcal än vad jag gör av med. Detta kommer låta väldigt klyschigt, men this is the truth - Gör av med mera engeri än vad du stoppar i dig, så kommer du att gå ner i vikt! Lycka till!

Underbara Jag

18 juli 2011 10:22

Ja men du är så inspirerande!
Ärligt talat så undrar jag hur uttänjd min magsäck varit tidigare? Usch, jag vill inte ens tänka på det :(. Jag har liksom inte haft de där riktiga hunger/mättnadskänslorna eller hur jag ska säga. Antingen har jag typ svält mig eller så har jag ätit för mycket, inget mellanting.

Nu äter jag faktiskt lagom och jag orkar absolut inte äta så mycket som tidigare. Å andra sidan så försöker jag att äta lagom hela tiden, inte banta och inte "unna mig" utan bara äta det jag vill och i lagoma mängder. Jag tror det är det som kommer funka för mig, precis som för dig och jag hoppas att jag kan vara där du är nästa sommar.

Ja visst, egentligen är det enkelt! Energi in - energi ut. Men tankemönster och beteendemönster tillsammans med känslor kan förblinda även den mest klarsynta ibland tyvärr...

Kram och tack för att du är en sån inspiration!

Otto

15 juli 2011 17:51

Jag har nog samma problem som dig. Jag "unnar" mig saker och det blir oftast alldeles för mycket av det goda. Och dessa perioder är vanligare när jag mår dåligt eller känner mig nere mentalt. Men en sak som jag märker ju mer jag håller på med detta är att mina perioder blir kortare och kortare. Visst jag har återfall och trillar i gropen ibland men jag tar mig oftast ur snabbare än jag gjorde innan. Förut kunde det gå månader eller till o med ett år innan jag var på banan igen. Om jag ens tog mig upp på banan alls.

Jag vet hur jobbigt det kan vara ibland. Inte nog med att man ska banta utan hela livet kan ju strula till sig ibland. Men Oftast kommer man ut på andra sidan som en starkare människa med mer insikt om sig själv än man hade innan. Och på det sättet så vet man bättre hur man ska hantera problemet nästa gång..

Kram på sig!

hej svejs

Underbara Jag

18 juli 2011 10:18

Ja men verkligen! Jag är inne på lite samma väg och jag har känt igen mig tidigare när du beskrivit hur du "trillat dit" igen. Jag kunde också ha sådär att jag tänkte att "ja men då börjar jag om två veckor då det är den första och efter det eller det kalaset istället" och "UNNADE JAG MIG" (;)) typ allt i världen de två veckorna jag ändå inte bantade.
Det är ett av problemen för mig och det har verkligen varit en lång process att börja tänka annorlunda. Men jag är på väg och jag känner som du att de där dåliga perioderna är annorlunda, kortare, jag reflekterar mer och liksom dränker mig inte självömkan när jag trillar tillbaka.
Jag kanske helt enkelt är snällare mot mig själv och det borde ju vara en bra grej?

Men du är grym Otto som kämpar på hela tiden! Låt det vara för livet den här gången, inte för en period!

Kramar

Emma

15 juli 2011 21:49

Oj oj oj vad jag känner igen mig! På nåt sätt är det mkt lättare att lyssna på den negativa kärringen än den positiva och peppande kärringen. :(
Du kommer igen, låt inte detta vinna över dig.
Styrkekramar

Underbara Jag

18 juli 2011 10:14

Ja jag kommer igen! Men man slängs ju med sina känslor så jäkla mycket, ena dagen kan kännas topp och andra dagen är de där känslorna av "skitsamma" tillbaka. Men på något sätt så vet jag att det inte är jag på riktigt när jag tänker så, det är mina gamla tankespöken och de ska inte få grepp om mig så länge till för jag har sett igenom dem. De vill mig inte väl, men det vill JAG! JAG vill lyckas, JAG vill kunna äta normalt utan att banta/överäta i perioder och JAG kommer klara det.
Du med! Vi tar och försöker begrava surkärringen nu va ;)?
Kramar

Emmis

16 juli 2011 05:19

Känner igen mig i det du skriver om att unna sig:( varför så svårt att låta bli när man vet att man förstör för sig själv...

Underbara Jag

18 juli 2011 10:12

Jag tror att det kan vara olika mellan person till person faktiskt. För vissa kan det bottna i en känsla av osäkerhet t.ex

Vem blir jag om jag lyckas? Man är så van är misslyckas så det blir som en trygghet att man fortsätter med det på något bakvänt sätt.

Jag tror att man liksom är fast i ett mönster där man dömer sig själv rätt hårt, där man kanske ser sig själv som en tjockis och inte riktigt vågar lyckas fast det är det man vill helst av allt i hela världen!

Jag vet att jag har varit och fortfarande sitter rätt så fast i mitt sätt att bete mig och tänka kring det här. Men jag vet också att jag verkligen gett mig fasen på att jag ska ur det, att jag VILL lyckas och tänker göra det. Jag ska inte få förstöra för mig själv mer nu. Men det är inget som går på en kvart det kan jag ju säga.
Har man byggt upp ett sätt att tänka sen man var runt 10 år eller nåt så lär det inte försvinna bara för att jag nu förstår hur fel jag tänkt. Men jag är på väg och jag vet att du också kan lyckas!
Kan jag så kan du, och jag ska visa att jag kan :)

Kram på dig!