Snacka om att det är så lätt att ramla in i gamla mönster, herregud alltså. Ibland känns det som att det inte ens är jag som bestämmer över min kropp och mina tankar, de bara far iväg och helt plötsligt så står jag där och skäms över mig själv.

Så ja, ett stort "trilla dit" var den här helgen. Eller trilla dit, jag gick väl för nära kanten och ramla ned med dunder och brak och sen kom jag inte upp lika snabbt som jag tänkte.

Det hela började med en utekväll på stan, vin, irish coffe och en inte alltför nyttig toast som kvällsmat. När jag kom hem hade maken öppnat en chipspåse och jag satte mig helt enkelt bara ned och stoppade ned handen och slutade liksom aldrig äta... Sen var påsen slut. Då tog jag lite glass för jag var SUGEN. Dagen efter blev en till utekväll och lite samma resultat och nu är det söndag och jag har "passat på" till och från hela helgen.

VARFÖR GÖR JAG SÅHÄR???

Det är ju inte så att jag inte fattat att jag inte ska göra det, men det är som att någon annan tar över mina tankar och så bara blir det så. Det låter som stans undanflykt men det känns faktiskt så. Antagligen är det ju så att jag inte har kontroll över mina egna tankar och känslor och inte så att jag väljer att skita i att jag egentligen vet att jag inte ska äta sådär. Det känns jättedåligt både mentalt och i magen, som alltid. Men idag är jag på rätt köl igen känner jag, på väg tillbaka.

Det jobbigaste är att jag verkligen trodde att jag aldrig skulle hamna där igen, att jag insett och förstått och att det innebar att jag kunde stå emot sug och frestelser. Men jag lärde mig i allafall att alkohol inte är så bra när man försöker komma ur beteendemönster som är dåliga för en. Inget stor nyhet kanske i och för sig... Men det var det som triggade igång hela spiralen av det beteende och de känslor jag vill undvika.

Imorgon kommer jag ha gått upp de där kilona som jag gick ned första veckan, jag vet det redan och det känns så sjukt jobbigt. Hur många gånger ska jag gå upp och ned samma kilon egentligen? Upp två, ned tre, ned fem upp sju... Och egentligen väger jag samma nu som för 20 år sen, trots att jag sammanlagt säkert gått ned 200 kg under den perioden! Fy vad förbannad jag blir på mig själv!!!

 

XOX

24 juli 2011 19:14

Okej, helgen var inte på topp! Men nu lägger du det bakom dig och plockar fram ditt "nya tänk". Ibland tar man ett steg bort från den inslagna vägen och då gäller det bara att komma upp på vägen fort igen. Och det kan du! Du vet hur man gör. Just nu är du besviken på dig själv. Lär av misstagen och gå vidare.

Du har inspirerat mig att ta itu med min vikt. Tappa inte sugen nu! Du kan! Du vet hur du ska göra! Du är stark!

Underbara Jag

25 juli 2011 11:52

Åh tack fina du för peppen! Du har rätt, jag vet hur jag ska göra och jag KAN allt det där. Den här gången ska inte suget/samvetet/skuldkänslorna få vinna över mig.
Men jag blir så arg och besviken på mig själv ändå och det är svårt att tackla de där känslorna av att jag känner att jag misslyckats.
Men å andra sidan så är jag en person som har tänkt fel i typ 25 år så jag kan ju inte vänta mig att allt ska falla på plats samtidigt. De gamla tankespökena är envisa men jag ska vara ensvisast den här gången!

Härligt att höra att du är igång med vikten, hur har det gått så här långt?
Stor kram och tack för dina värdefulla ord!

 

XOX

25 juli 2011 14:19

Jag har bara hållit på i knappt tre veckor och hittills har jag gått ner 2,5 kg. Jag har kommit igång med att promenera (har stegräknare och tydliga mål uppsatta för varje dag och vecka). Jag har tagit bort allt vad godis, kakor, läsk, juice, saft heter från min kost. Den biten är svår att tackla men det går bättre dag för dag. Jag unnade mig en bit tårta vid ett födelsedagsfirande förra veckan men det är det enda undantaget ... hittills, ska jag väl tillägga, eftersom jag är väl medveten om att jag kan "trilla dit".

Jag försöker även jobba med belöningar när jag når mina uppsatta mål. Men det tycker jag är svårt. Jag är fast i tänket att belöningar ska vara något jag äter eller att jag köper något till mig själv. Men det måste finnas andra sätt att belöna sig själv på.

Min nästa deadline är den 14 augusti och då är tanken att vågen ska stå på -6 kg.

Underbara Jag

25 juli 2011 15:35

Ja men det är ju ungefär som jag förutom att jag gått upp 0,5 för att jag UNNADE MIG (blä) hela helgen här.

Belöningar är ju ett kapitel för sig, men jag tänker mig att jag vill belöna mig med en klippning så småningom, massage kanske eller en fotbehandling.
Jag tror också det är viktigt att ha små delmål och känna att det faktiskt är väldigt viktiga kilon man gör av med. Särskilt om man ska gå ned mycket och vet om att det är lång väg att gå så tror jag de där belöningarna är superviktiga!

Vilken bra start du har gjort, grattis och bra jobbat!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjoho och godmorgon!   Så jävla (förlåt) glad är jag för jag fick ett rejält minus på vågen igår:-5,5 kg! Det hade jag ju inte väntat mig alltså! Fattar ni att jag tappat 15 kg på 6 veckor, det känns ju helt sjukt faktiskt   . Konstigt bara att j...

Ja här kommer då de första före-efter-bilderna. Jag tycker inte själv att det syns så himla stor skillnad... Eller lite grann ser jag ju men jag tycker det är svårt. Var snälla och bortse från min väldigt gamla och slitna bh som inte direkt fyller ...

Och det känns fasiken läskigt alltså. Men jag har jättesvårt att se själv om det har hänt något rent fysiskt så kanske är det bra också. Jag hoppas att jag ska ha tappat runt 4 kg den här gången. Jag har tränat på rätt så bra, så mycket som jag ork...

Fy bubblan, bara för att jag skrev att det känns som det faktiskt går bra utan några större problem igår så har jag såklart haft en sån där överjävlig dag idag då allt känns jobbigt. Alltså, jag vill inte gnälla och jag vet att det är värt det och ...

Fy bubblan, bara för att jag skrev att det känns som det faktiskt går bra utan några större problem igår så har jag såklart haft en sån där överjävlig dag idag då allt känns jobbigt. Alltså, jag vill inte gnälla och jag vet att det är värt det och ...